Några ord om miljöer och användandet av adjektiv

Hej igen, kära läsare. Idag tänkte jag bjuda på ett av kursbreven från min distanskurs Att skriva en roman.  Det är det nionde kursbrevet av tio och vi har därmed lämnat det mesta av de tunga grejerna bakom oss. Istället för struktur och scenkonstruktion jobbar vi med de mer njutningsbara delarna av skrivprocessen, de som rör stil och disposition. Så hammaren och sågen åker tillbaka ner i verktygslådan och istället tar vi fram den lilla penseln.

Ämnet i fråga för kursbrev 9 är miljöer (och till viss del bruket av adjektiv). Continue reading

Fenomenet Nora Roberts

Det var på Arlanda min fru insåg att hon glömt packa ner böcker inför New York-vistelsen. Hon är som jag en läsande människa och det krävs kanske en annan läsande människa för att förstå det mentala trauma en långflygning utan böcker kan innebära. Räddningen fanns dock ganska nära, i ett av Sky Citys många pocketställ. Men, när min fru återvände med en bok i nypan verkade hon varken glad eller belåten. Allt böcker hade varit på engelska och det enda som fanns på svenska var en massa böcker av Nora Roberts. Continue reading

Starta inte något du inte kan avsluta – del 2

Kommer du ihåg att jag skrev några inlägg för några veckor sedan som handlade om vad en författare kan lära sig av serien Breaking Bad? Ja? Ett av inläggen, ”Starta inte något du inte kan avsluta”, handlade om betydelsen av att skapa förväntan, låta läsaren vänta och sedan belöna dem rikligt. Breaking Bad är ett lysande exempel på hur man bäst kramar varje uns dramatik ur sin story, men ibland är det inte de bra exemplen man lär sig mest av, utan de dåliga.

Och för ett exempel på dålig historieberättande vänder vi oss till Penny Dreadful, ett skolexempel på hur snabbt allt kan rasa när man börjar fuska och ta genvägar. Continue reading

Vad en författare kan lära sig av Breaking Bad – Del 1: Karaktärsutveckling 

bb1Jag ska inte ljuga och säga att du måste ha minnesvärda och flerdimensionella karaktärer i dina böcker för att lyckas som författare. Da Vinci-koden är ett talande exempel. Robert Langdon är knappast en minnesvärd karaktär och han utvecklas inte det minsta från bokens början till dess slut. Da Vinci-koden är enbart plot, och visst, med en tillräckligt bra grundidé fungerar det. Men hur många av er som läst Da Vinci-koden har känt behovet att läsa den igen? Inte många, skulle jag tro, för det är inte historien man återvänder till, utan karaktärerna.

Continue reading

Dramaturgi – Struktur Förklarad

brostrukturVilken slags författare är du? Den hyperorganiserade som skriver utkast till scener i ett väl utarbetat synopsis, eller den som låter inspirationen styra och ser storyn växa fram efter hand?

Tillhör du den första gruppen kommer du älska vad jag har att berätta i det här inlägget. Tillhör du den andra är sannolikheten stor att du redan nu rynkar på näsan.

Gör inte det.

Continue reading