Dramaturgi – Struktur Förklarad

brostrukturVilken slags författare är du? Den hyperorganiserade som skriver utkast till scener i ett väl utarbetat synopsis, eller den som låter inspirationen styra och ser storyn växa fram efter hand?

Tillhör du den första gruppen kommer du älska vad jag har att berätta i det här inlägget. Tillhör du den andra är sannolikheten stor att du redan nu rynkar på näsan.

Gör inte det.

En gång tillhörde jag  din stam. Det räckte med att säga synopsis så fick jag mental astma. Stephen King var min guru (det är han fortfarande och det finns ingen motsättning i det) och när han sa att historier är dinosaurieskelett i marken, som författaren försiktigt måste frilägga, då var det så. Basta! Det märkliga, eller lustiga, beroende på hur man ser det, är att också Stephen Kings böcker följer den berättarstruktur som det här inlägget handlar om. Inte för att jag tror att han medvetet följer den, men en författare av Kings kaliber vet hur en bra story komponeras, och den komponeras enligt den modell som Larry Brooks definierar i sin bok Story Engineering.

Innan vi sätter igång: uttrycken jag använder är ganska “actionorienterade”, Hjälte, Krigare och så vidare men låt dig inte luras, alla sorters historier i alla genrer kan berättas med den här modellen.

Låt oss först titta på de sex huvudscenerna, milstolparna som utgör den narrativa ryggraden i en bra berättelse. De är listade i den ordning de dyker upp, och är i tur och ordning:

  1. Hook
  2. Första Plotpunkten
  3. Första Pinchpunkten
  4. Mittpunkt
  5. Andra Pinchpunkten
  6. Andra Plotpunkten

Alla milstenar har sin givna plats i manuset, bortsett från Hooken, vars enda kriterium är att den ska komma relativt tidigt; de andra stenarnas position anges i figuren nedan med procenttal. Till exempel, när läsaren kommit 25 procent genom boken ska den Första Plotpunkten dyka upp. De här procentsatserna är dock inte definitiva. En avvikelse med 5 procent åt vardera hållet om idealpunkten är helt okej, mer om det finns speciella omständighet. Avviker du mer än så är du dock ute på hal is.

 

—————-25%——–37%———-50%——–63%———75%——-

-HOOK—–FPP——PINCH1——MP——-PINCH2—–APP—–

 

Som du ser kan kedjan delas upp i fyra lika stora delar. Snitten hamnar vid den Första Plotpunkten (25%), Mittpunkten (50%) och vid den Andra Plotpunkten (75%).

Pinchpunkterna placeras vidare precis mitt i sina respektive segment, vilket skapar en matematiskt helt symmetrisk modell. Det är värt att poängtera att de olika milstenarna inte har placerats där de ligger för att bilda en snygg symmetri. Det är inte Berättarministeriet som bestämt att till exempel den Första Plotpunkten ska infinna sig efter 25 procent, en mångtusenårig berättartradition har helt enkelt visat att det fungerar bäst så.

Okej, vi fortsätter. De fyra delarna ovan, eller faserna som vi kommer kalla dem, svarar direkt emot din protagonist/hjältes utveckling i boken.

—————-25%——–37%———-50%——–63%———75%——-

-HOOK—–FPP——PINCH1——MP——-PINCH2—–APP——-

Inledning—Vandrare—————–Krigare——————Upplösning

——————-Respons—————-Aktion——————————-

Så här ser alltså modellen ut. Nu ska vi titta på milstenarna i detalj:

1: HOOKEN
Hooken är placerad i den första fasen, Inledningen, och ska som sagt komma relativt tidigt. Hookens uppgift är, som namnet antyder, att kroka fast läsaren med en uppseendeväckande händelse som genererar intresse och får läsaren att bli nyfiken på bokens fortsättning. Under Inledningen, som optimalt ska utgöra de första 25 procenten av din bok, är din uppgift att presentera huvudpersonen, skildra honom eller henne i sin värld med allt vad det innebär. Du kanske tycker att 25 procent låter mycket för en uppstartsträcka? Då kan jag berätta att Inledningen bara är en uppstartsträcka för läsaren, du kommer däremot ha hur mycket som helst att göra i kulisserna innan Första Plotpunkten anländer. Utöver att kasta ut Hooken ska du också få oss emotionellt investerade i din huvudperson, skildra hans eller hennes normaltillstånd, men också på olika sätt resa varningsflagg för att normaltillståndet snart kommer brytas; den antagonistiska kraften som motarbetar hjälten kan få skymta fram men inte sätta igång själva huvudstoryn. Tänd stubinen och låt den brinna. Du behöver också göra en jäkla massa planteringar här i Inledningen så att du har något att skörda längre fram i boken. När ”normaltillståndet” till slut bryts sker det genom att vi når fram till den kanske allra viktigaste milstenen, den Första Plotpunkten.

2: DEN FÖRSTA PLOTPUNKTEN
Stubinen har brunnit ut och dynamiten exploderar. Den antagonistiska kraften uppenbarar sig med hela sin styrka, hjältens liv vänds upp och ner och alla förutsättningar ändras. Det är en variant på hur den Första Plotpunkten kan se utmen den kan också se radikalt annorlunda ut. Har du till exempel valt att smälla till hjälten med den fulla kraften hos den antagonistiska kraften redan i Hooken så ändrar den Första Plotpunkten karaktär och blir istället till ett slags mental resning hos hjälten. Det gör att den Första Plotpunkten snarare får en positiv spinn än en negativ. I den första delen av Hungerspelen använder Suzanne Collins till exempel den här metoden när hon kastar ut en monsterkrok i form av att lillasyster Prim blir vald till tribut (se länk i botten av sidan där Hungerspelen dekonstrueras, scen för scen).
Men den allra viktigaste funktionen för den Första Plotpunkten (och det här är inte förhandlingsbart) är att den ska förse hjälten med ett mål och en uppgift att lösa. Och för att vi ska bry oss måste insatserna för huvudpersonen vara skyhöga. I en thriller måste de vara på nivån att ett misslyckande innebär att hjältens hela familj blir dödad. Och i en romance, att hjältinnan riskerar att förlora sitt livs kärlek till sin bittraste rival, som till råga på allt redan snott en efterlängtad befordran framför näsan på hjältinnan. Ja, exakt så klyschigt som de två exemplen anger behöver den Första Plotpunkten förstås inte vara, men jag tror ni fattar vad jag är ute och far efter.

Med den Första Plotpunkten går Inledningen över till nästa fas, Vandraren. Huvudpersonen är nu i responsläge och måste få tid att bearbeta det dramatiska som hänt, hitta fotfästet och samla tankarna. Det kvittar om hjälten är byggd som Schwarzenegger och har ett stridspsyke som Napoleon, han eller hon är inte speciellt hjältemodig i det här läget. Hjälten flyr hellre än att slåss, reagerar istället för agerar. Varför? Därför att läsaren inte finner det trovärdigt om hjälten genast vet vad hon eller han ska göra, och sätter igång och löser problemet. Dessutom går du för snabbt fram förlorar du värdefulla möjligheter att bygga spänning och förväntan.

Värt att notera är att den Första Plotpunkten inte behöver vara den första dramatiska händelsen i din bok, ens om vi räknar bort Hooken. Du kan ha hur många dramatiska händelser du vill i Inledningen så länge inte ett problem uppstår som hjälten måste lösas. Dramatik som ökar pressen på hjälten men som inte skapar ett nytt mål för sagda hjälte kallas intressehöjande händelser. Det är av största vikt att du inte förväxlar en intressehöjande händelse med en plotpunkt, för då kommer din story att hacka från första växeln och haverera innan målgång. 

3: FÖRSTA PINCHPUNKTEN
Någonstans mitt i Vandrar-fasen (runt 37-procentsmarkeringen) ska den Första Pinchpunkten inträffa. Här dyker den antagonistiska kraften upp på nytt, för att påminna om insatserna och hålla både hjälten och läsarna på tårna. Viktigt att notera är att hur den antagonistiska kraften manifestera sig måste ha en direkt återverkan på hjälten. Att en skurkaktig diktatur avrättar dissidenter på stora torget är inte en pinchpunkt. Om den skurkaktiga diktaturen däremot gör det för att locka fram hjälten, är det en pinchpunkt. Och om hjältens familjemedlemmar finns i raden som ska avrättas, ja, då är det definitivt en pinchpunkt.

4: MITTPUNKTEN
Förr eller senare måste hjälten gå från respons till aktion, från Vandrare till Krigare. Det sker när vi kommer fram till milsten fyra – Mittpunkten. Hjälten kan dock inte bara bestämma sig för att bli en krigare. Det behövs någon form av katalysator som bryter dödläget och kastar händelseriktningen åt ett helt nytt håll. Det kan ske genom att hjälten får reda på ny information, att en ny karaktär introduceras, ja, det är du som bestämmer. Modellen anger bara riktningen, kreativiteten är det fortfarande du som måste stå för. De nya möjligheterna ger hjälten ny energi och han eller hon attackerar nu problemet för att nå sina slutgiltiga mål. Det går bra nu för hjälten. Läsarna knyter näven och hejar på. Alltså är det dags att köra in en gren i hjältens framhjul. Den grenen är milsten nummer fem, den Andra Pinchpunkten.

5: ANDRA PINCHPUNKTEN
Den Andra Pinchpunkten har precis samma funktion som den första, att manifestera den antagonistiska kraften, för att påminna om vad som står på spel. Den ska infinna sig ungefär vid 67 procentsmarkeringen. 

6: ANDRA PLOTPUNKTEN
Den Andra Plotpunkten, som idealiskt ska infinna sig vid 75-procentsmarkeringen, markerar övergången till den sista fasen – Upplösningen. Viktigt att komma ihåg är att du inte kan presentera någon ny information efter den Andra Plotpunkten. Du har dukat upp slagfältet och får bara flytta de pjäser som redan står där. Du kan alltså inte kasta in en ung initiativrik utredare på rikskriminalen som förbigår cheferna och hittar mördarens hemliga tillhåll. I övrigt finns det inte mycket mer att säga om Upplösningen. Det är helt upp till dig hur du knyter ihop alla trådar och avslutar din bok.

För att få grepp om hur det här fungerar i praktiken, se hur nestor Brooks plockar isär den första delen av Hungerspelen, och analyserar den, scen för scen.

Leave a Reply

Your email address will not be published.