Hur ser ett lektörsutlåtande ut?

I dag bjuder jag på något annorlunda, inte konkreta skrivtips utan mer hur jag tillämpar kunskaperna jag skriver om här på bloggen i mitt arbete som lektör.  Att investera tid och pengar i en lektör kan vara som att köpa grisen i säcken, och det minsta vi lektörer kan göra är att dra undan skynket och ge prov på vad man kan förvänta som kund.  Så här kan ni nu (med författarens tillstånd) läsa mitt utlåtande av Kyssa Måne, skriven av Katarina Foss.

Continue reading

Så startar du läsarens inre filmprojektor

Det här kan vara ett av de viktigaste skrivråd du någonsin kommer få. Kanske tycker du jag säljer in det här blogginlägget väl hårt? Det gör jag inte. Om du tillämpar det jag skriver här i dina egna texter – och får läsarens inre filmprojektor att snurra – kommer dina chanser till publicering att öka markant. Och det är nödvändigt att du hittar på-knappen, annars kommer din story aldrig att lyfta.

Continue reading

Här är skräporden du bör ta bort i ditt manus

Det finns ord där ute som på ytan ser ut som vilka andra ord som helst, men det är de inte. De är ogräs och håller du dem inte i schack kan de få hela ditt manus att växa igen. Du vill inte att läsarna ska behöva hugga sig fram med machete för att komma fram till det väsentliga. Här är orden du bör låta falla offer för macheten innan du ens tänker tanken att skicka in till förlag.  Continue reading

Är din story tillräckligt vass?

Hej igen, kära läsare. Idag bjuder jag på ytterligare ett kursbrev från min distanskurs “Att skriva en roman”. Det handlar om den fråga vi alla måste ställa oss innan vi börjar skriva: Är min story tillräckligt vass? Kommer den att fånga förlagslektörernas intresse och i förlängningen, läsarnas hjärtan? Det finns ett sätt att få en indikationer på det redan på idéstadiet, och sätt att stärka din idé om du finner att den inte riktigt håller måttet.

Continue reading

Varför tv-såpans dramaturgi kommer döda din bok

Vi lever i en audiovisuell värld. Ljud och rörlig bild är idag det primära sättet att berätta en historia och som författare är det omöjligt att inte påverkas av det – och varför skulle vi inte det? Det är absolut inte fel att inspireras av det du ser på tv och bio, men gör det med urskiljning. Omfamnar du all rörlig bild med samma iver kan det gå riktigt snett, om vilket jag nu ska berätta. Continue reading

Några ord om miljöer och användandet av adjektiv

Hej igen, kära läsare. Idag tänkte jag bjuda på ett av kursbreven från min distanskurs Att skriva en roman.  Det är det nionde kursbrevet av tio och vi har därmed lämnat det mesta av de tunga grejerna bakom oss. Istället för struktur och scenkonstruktion jobbar vi med de mer njutningsbara delarna av skrivprocessen, de som rör stil och disposition. Så hammaren och sågen åker tillbaka ner i verktygslådan och istället tar vi fram den lilla penseln.

Ämnet i fråga för kursbrev 9 är miljöer (och till viss del bruket av adjektiv). Continue reading

Fenomenet Nora Roberts

Det var på Arlanda min fru insåg att hon glömt packa ner böcker inför New York-vistelsen. Hon är som jag en läsande människa och det krävs kanske en annan läsande människa för att förstå det mentala trauma en långflygning utan böcker kan innebära. Räddningen fanns dock ganska nära, i ett av Sky Citys många pocketställ. Men, när min fru återvände med en bok i nypan verkade hon varken glad eller belåten. Allt böcker hade varit på engelska och det enda som fanns på svenska var en massa böcker av Nora Roberts. Continue reading

Starta inte något du inte kan avsluta – del 2

Kommer du ihåg att jag skrev några inlägg för några veckor sedan som handlade om vad en författare kan lära sig av serien Breaking Bad? Ja? Ett av inläggen, ”Starta inte något du inte kan avsluta”, handlade om betydelsen av att skapa förväntan, låta läsaren vänta och sedan belöna dem rikligt. Breaking Bad är ett lysande exempel på hur man bäst kramar varje uns dramatik ur sin story, men ibland är det inte de bra exemplen man lär sig mest av, utan de dåliga.

Och för ett exempel på dålig historieberättande vänder vi oss till Penny Dreadful, ett skolexempel på hur snabbt allt kan rasa när man börjar fuska och ta genvägar. Continue reading