Det finns ord där ute som på ytan ser ut som vilka andra ord som helst, men det är de inte. De är ogräs och håller du dem inte i schack kan de få hela ditt manus att växa igen. Du vill inte att läsarna ska behöva hugga sig fram med machete för att komma fram till det väsentliga. Här är orden du bör låta falla offer för macheten innan du ens tänker tanken att skicka in till förlag. 

Jag vill säga några ord om personlig stil. Alla vet att det är bra att ha en och vi gör alla vad vi kan för att skaffa en, men alla författare är inte på det klara med vad det faktiskt innebär. Det finns inte många definitiva sanningar när det kommer till skrivandets hantverk men att sträva efter att säga så mycket man kan med så få ord som möjligt skulle jag vilja påstå är en. Invändningen brukar vara:

Men om jag inte vill skriva fåordigt och spartanskt, då? Påvert och torrt? Ska jag bli tvingad att göra det då? Min stil är att använda många ord, skapa en flödande prosa som sveper bort läsaren i en flod av känslor.

Fair enough. Använd många ord, men använd ord som gör skillnad. Ord som finns i texten men utan att fylla någon funktion brukar kallas många saker; skräpord, utfyllnadsord, slaggord och annat men jag tycker begreppet William Noble myntade är det mest träffande – smokey words. Smokey words för att de tar klarheten ur din text och gör det som ska vara skarpt, diffust.

Så skillnaden mellan en författare som använder många ord på rätt sätt och en författare som skriver en tajtare prosa är att den förra kanske skriver en miljöbeskrivning på två till tre sidor, medan den senare begränsar sig till två eller tre meningar. Men båda gör det utan att blanda in smokey words. Hur mycket miljöbeskrivning man använder är en av många saker som utgör personlig stil – hur många smokey words man använder är det inte – det är bara ett exempel på dålig stil.

Här är en lista på ord som med rätta kan sägas är smokey words. Men inte alltid! Det finns alltid en bra användning för alla ord, så du får använda ditt sunda förnuft här.

Det: Inget fel på ordet i sig men nästan alltid finns det en möjlighet att konkretisera vad det faktiskt är.

Sedan: Om du har en serie av händelser som utspelar sig är det lätt att överanvända det här ordet. Om du gör det blir texten snabbt repetitiv och det känns mer som att du läser upp din shoppinglista än författar en bok.

Just: Det kan vara svårt att ta bort det här ordet, men faktum är att det ofta stoppar upp flödet och att texten klarar sig bättre utan det.

Började: Ett annat ord som sällan fyller någon funktion. De började gå uppför gatan, eller, de gick uppför gatan. Hmm? Ibland finns det förstås anledning att tydliggöra att något inleds men för det mesta är det bättre att bara beskriva vad karaktärerna faktiskt gör.

Plötsligt: Den här är svår. Jag vet. Faktum är att jag ständigt och jämt hittar ordet i mina egna texter. Men varför signalera för läsaren att något plötsligt händer? Varför inte bara beskriva det? Om du ser ordet i dina texter, stryk det och se vad som händer.

Som: Jag funderade en bra stund om jag skulle ta med det här ordet, men med tanke på hur mycket det överanvänds tycker jag att det förtjänar en plats på listan. Gör en sökning i ditt manus och se hur många träffar du får. Ganska många, va? Gå från sökträff till sökträff och se vad som händer om du stryker ordet. Förlorade meningen sin betydelse? Sätt in ordet igen. Står meningen fortfarande? Gå vidare till nästa sökträff.

Så: I princip allt som står för ordet som, ovan, gäller också för ordet så.

Här följer några fler ord, samlade i huvudgrupper (som jag på intet vis hävdar är fullständiga).

Svaga adjektiv:

Stor, Liten, Lång, Bred, Vacker, Ful och många fler….
Vad som är fult, vackert, långt eller stort är helt och hållet subjektivt och säger ingenting till läsaren. Men om en person till exempel får huka sig när han går in i ett rum, då förstår vi att personen i fråga är lång. Konkretisera och skapa en tydlig bild.

Kvantifierande ord:

Ganska, Helt, Lite, Mycket, Nästan, Riktigt, Väldigt och många fler…

Chocken tog Ann-Marie i ett fast grepp och fick hela hennes kropp att skaka. Hjärtat bultade mycket hårt och hon var nästan på väg att svimma.

Säger ovanstående något mer än nedanstående?

Chocken tog Ann-Marie i ett fast grepp och fick hennes kropp att skaka. Hjärtat bultade och hon var på väg att svimma.

Riktningsord:

Bakåt, Framåt, Sidan
Vanligast i samband med actionscener där författaren, av rädsla för att bli otydlig, försöker redogöra för varje detalj i skeendet. Ofta skapar det här en distans till texten, gör den teknisk och kall och begränsar läsarens möjligheter att själv skapa bilder.

Undvik att skriva så här:

Motståndaren tog ett steg framåt, slog en vänsterkrok som tvingade Micke bakåt samtidigt som han gled åt sidan. Nu var det Mickes tur att avancera. Han rörde sig snabbt framåt samtidigt som han jabbade. Han fick in en träff, fortsatte framåt och slog en rak höger. Den träffade stumt och avslutade matchen.

Nedanstående säger samma sak betydligt snabbare och elegantare:

Motståndaren slog en vänsterkrok som Micke undvek. Han kontrade med en jabb och en rak höger. Den träffade stumt och avslutade matchen.

Fler riktningsord:

Ner, Upp
De här orden är kanske inte störande och tyngande i samma utsträckning som andra exempel vi gått igenom, men allt som oftast är de överflödiga.

Jag satte mig ner på stolen.  Skrivs hellre. Jag satte mig på stolen.

Jag reste mig upp. Skrivs hellre. Jag reste mig.

Falska förstärkare

Absolut, Fullständigt, Komplett, Totalt och många fler…
Han var komplett galen. Vad säger det oss? Inte mer än att personen i fråga var galen, vilket gör komplett till ett överflödigt ord. Och att säga att någon är galen är i övrigt inte att rekommendera eftersom det är bättre att visa läsaren, genom gestaltning, hur galen personen i fråga är.
I en dialog är det förstås fritt fram att använda den här typen av ord, eftersom vi till mans gärna kryddar upp våra berättelser med dem.

Ängsliga utfyllnadsord

Egentligen, Faktiskt, Typiskt och många fler…

Leonardo tyckte egentligen inte om kolja och kokt potatis men när det nu var hans älskade mamma som kokat potäter och fisk tyckte han faktiskt inte att han kunde säga nej.

Som i alla andra exempel vi varit inne på, inget blir sämre av att ta bort de otydliga orden. Det blir bara bättre och mer direkt.

Adverb:

Alla ord som beskriver ett verb. Han sprang snabbt, hon log glatt, han skrek argt, sa hon skämtsamt, sa han överraskat, sa hon irriterat, sa han överlägset, sa hon kärleksfullt, sa han hatiskt.

Vi har varit inne på det förut, men adverb används bäst där de motsäger det uppenbara. Jag älskar dig, sa han kärleksfullt är bara fluff och utfyllnad, medan jag älskar dig sa han kallt, får en helt annan effekt.
Men hur ska läsaren veta vad personen känner om jag inte skriver det?
Kontexten. Allt handlar om kontexten. Om läsaren inte förstår i vilken sinnesstämning karaktären är när han eller hon leverera sin replik så har du slarvat redan innan du kommit fram till dialogen. Lösningen på problemet är som så ofta annars, gestaltning.

Ord som skapar distans:

Tänkte, Trodde, Funderade, Insåg, Noterade, Kände och många fler…
De här orden, så kallade filterord, är i många fall helt legitima att använda. Det är när författaren använder dem på ett sätt som skapar distans som det blir problem. Om du till exempel skriver:

Camilla klämde sig in i redskapsskjulet och funderade på om hennes förföljare skulle se henne utifrån.

Så är det du som författare som berättar att Camilla funderar och då har du tagit oss ur situationen, ut ur Camillas huvud, för att istället själv berätta.

Skriv hellre:

Camilla klämde sig in i redskapsskjulet, tryckte sig så långt från de glesa brädornas springor hon kunde, och höll andan.

Ja, det här är som sagt inte komplett samling med ord att undvika, men det är i alla fall en relativt stor andel av dem. Har du själv några exempel på smokey words? Skriv det gärna i kommentarerna nedan!